att bli förälskad på nytt.

Häromdagen signerade Håkan Hellström skivor på Bengans. En vän till mig var där och representerade två minoriteter; de Håkan-fans som är över fjorton, och de som är män. Han kände sig tydligen lite obekväm i kön - speciellt med tanke på att han stod ute i snö i två timmar - men jag tycker att det är en fin historia att berätta för folk, den där när han stod i kö och väntade på Håkan, och att Håkan sedan verkade bli glad över att prata med någon som inte tycktes vara vansinnigt förälskad i honom.

Jag är inte vansinnigt förälskad i Håkan, och har nog inte varit det sedan Känn ingen sorg för mig Göteborg, men så hör jag den här låten och blir lite knäsvag. Vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen, är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen. Han är så bitter. Och det är så vackert.