att platsa i den gentrifierade medelklassvänstern.

Halv åtta igår kväll satt jag på elvan, på väg från en ny lägenhet till en gammal. En hållplats ifrån min, vid Majvallen, steg tio personer på. Hälften hade Buddy Holly-glasögon; samtliga såg ut som att de spenderat hela studielånet i Acne Studios. En klämde krampaktigt på Maken, en hade blodröda läppar, och en hade en tygkasse med Svanen-tryck. De var skitsnygga, naturligtvis.